Derry or Londonderry, Northern Ireland

Derry streets, November 2006

Dublin Magic in November

Saturday market at Meetinghouse Square, Dublin

This is Ireland 2

Spellings and rules make a cinema visit in Ireland something else...

Vi bygger om receptionen

Irländsk effektivitet och förmågan att hantera konsekvenserna.

Hostellets reception ska byggas om. Flyttas fram en meter och passas in i en ... . Alla sladdar rycks ut och vi väntar på hantverkare från landsorten. Vänner till vänner till hostelägarna som troligtvis är skyldig någon en tjänst. De kommer sent och börjar såga och fixa. Är tvugna att vänta på elektrikerna för att kunna fortsätta, så verktygen läggs ned. Elektrikerna kommer från landsorten och är vänner till någon som är skyldig någon en tjänst. De jobbar hela dagen och alla sladdar är nästan på plats. Tyvärr kan de inte koppla in telefonerna eller återinstallera datorerna, de har inte rätt kunskaper. Snickarna kommer tillbaka och börjar arbeta dagen efter, samtidigt kommer datakillen och försökler installera datorer samtidigt som snickarna sågar isär de bänkar där datorerna är placerade. Vi checkar in gäster från en tillfällig reception på andra sidan av den rymliga hallen. Där har vi dock ingen dator eller telefon, så för att se hur mycket gästerna ska betala eller om de har bokat ett annat typ av rum dagen efter måste vi trampa genom sågspån, undvika hålet i golvet och gå in till datorn på kontoret. Printern är urkopplad så vi kan inte ge kvitton eller skriva ut bekräftelser på bokningar, just nu. Datakillen fixar en fungerande station vid den nu färdiga receptionsdisken. Det finns nu tre stationer att arbeta ifrån. Eller ska, bara en dator är inkopplad. Benutrymmet på en av platserna är ungefär 40 centimeter. Vi frågar hur det är meningen att man ska ha sin stol och ägaren visar med händerna hur man ska knöla in benen i hörnet. Han inser det omöjliga och snickaren ökar utrymmet genom att såga upp ett hål i den nya receptionsdisken.

Printern funkar bara från datorn på kontoret. Telefonkillen har ännu inte synts till. Nu är det helg och allt arbete ligger nere. Snickarna, elektrikerna och datakillen har åkt hem. Målarna bor på hostellet över helgen, men målar inte.

Det är fredag och 175 av 200 sängar upptas av walesiska rugbyfans. Det är match i Dublin mellan Irland och Wales på söndag. Folk kommer genast ner från rummen igen och undrar om det är normalt att inte ha varmvatten. Vatten- och värmeingenjörer kommer, men de kan inte göra något för problemet är ute i gatan. Utanför gräver tre glada irländare för glatta livet för att laga en trasig vattenledning. Nu har de stängt av allt vatten och walesarna går till puben utan att borsta tänderna. De är ganska glada för Wales ska vinna matchen på söndag.

Vatteningenjörerna kommer tillbaka när vattnet är på igen. Mest för att säga att på grund av typen av värmepump och byggnadens storlek kommer det att ta två timmar innan vattnet är tillbaka. Två timmar är okej, Wales är på puben och lär inte komma tillbaka å det närmaste. Varmvattnet kom inte tillbaka alls.

Lördag kväll, varmvattnet ska vara tillbaka inom två timmar. Men det har gått två dagar?! Undrar någon och de får pengarna tillbaka. Vatteningenjörerna kommer tillbaka och fixar i en halvtimme. Vi kan bara vänta säger de och förklarar hur vattnet måste pumpas upp och ned i byggnaden innan det är varmt och har nog tryck. Efter två timmar finns det inget vatten alls. Gatuarbetarna har stängt av igen och fortsätter jobba. Brandkåren kommer och fyller vattentanken. 24 timmar ska det räcka och inom kort ska det också vara uppvärmt.

Söndag morgon och fortfarande ingen varmvatten. Vi eskorterar morgontrötta walesare över till hotellet bredvid där de får låna duscharna i ett par rum innan hotellgästerna anländer. Wales förlorar matchen. Vi köper äpplen och godis och bjuder folk på det. Många blir glada och bara några ber om pengarna tillbaka för vattenlösa nätter på hostel. Chefen går ut till vattenpumpen och upptäcker att den är avstängd. Hon slår på den, ringer några samtal och vatteningenjörerna kommer inte. De stängde av pumpen på lördagkvällen när de letade fel. Chefen är röd om kinderna och vill krypa in i ett hörn av receptionen och aldrig mer komma ut. Vatteningejörerna säger att det inte är deras fel att de glömde slå på pumpen igen. 15 timmar förlorade och bara att lägga till på väntetiden på att varmvattnet ska komma tillbaka.

Måndag morgon och årets hittills mest fullbelagda helg är över. Varmvattnet är tillbaka.

På tisdagen kommer golvläggaren. Han kommer från landsorten och är gammal kollega till ägaren som tidigare var chef för en golvbutik.Någon är skyldig någon en tjänst. Golvläggaren breder ut den parkettliknande linoliummattan och skär runt skåp och bänkar bakom receptionen. Det blir ljust och snyggt men inget kan någonsin flyttas för då matchar inte golvet. Sedan kommer datakillen och installerar alla datorerna. Golvkillen har av misstag ryckt ut nätverkssladden som är tejpad längs insidan av recetionsdisken och tills vi upptäcker det kan vi inte få datorerna att fungera. Telefonkillen har ännu inte synts till. Musikanläggningen är inte inkopplad men ur den lilla CD-spelaren på bänken hörs José Gonzales spela gitarr och mumla sånger.

Tisdag eftermiddag och lugn råder. Som om ingenting hänt. Wales är hemma igen, en grupp universitetsstudenter från USA anländer och jag lär fransmannen Pascal att koka ris. Genom att peka på de franska instruktionerna på baksidan av paketet. Han skrattar sitt hesa skratt och jag undrar hur han levde sina tre år i djungeln på nya Kaledonien. Amerikanerna undrar över Wireless internet och jag förklarar att det har vi här och säljer en liten biljett. Inget nätverk upptäcks och jag ger pengarna tillbaka. Datakillen kommer imorgon.

Någon gång ska receptionen målas. Då måste allting tas bort och tejp sättas kring den nya receptionsdisken.

Alhambra palace in Granada, Spain

I went to Granada, was going to Ikea and ended up...

here: Images from Feria de Sevilla, april 2006.

Functionalism - it doesn't get better than this

There is nothing better than purpose built products. Whatever purpose, whatever product...





The Catholic bookshop, Belfast

Grand Canal Docks a sunny Saturday

Vilken färg har din yogamatta?

Alla kommer med mattor under armen. Vissa har tubformade väskor. Det är lördag morgon i Dublin och jag är bakfull. Det är kurs med Patrick Holford och optimal hälsa är titeln. Patrick är guru från England och har skrivit många böcker. Han tror på kolhydrater och protein tillsammans och gillar näringstillskott.

Efter en stund har vi viftat väderkvarnen och blåst lien tillsammans - alla i en skog av yogamattor. Kanske hundra pers. Mjuk fysisk träning är en viktig del av välmåendet.

Advokaten och kvinnan från hälsoministeriet har nya mattor och packar upp dem på plats. Min är också ny. Assistenten Nora visar rörelserna proffsigt och sakta. Hon har underbar dialekt och jag gissar att hon är från Sydafrika.

Hur många enheter drack du igår? På gifttestet får jag dåliga poäng. Jag drack både flera koppar kaffe och mycket alkohol igår.

Patrick Holford säljer en metod, skriver böcker och rekommenderar produkter. Alla som är där den här helgen vill forändra sin hälsa, vissa vill gå ner i vikt och andra har sjukdomar och allergier. De gör som han säger. Patrick är workshopproffs och har en vit prick på alla power point-bilder som redan finns tryckta i studiematerialet, så att vi slipper anteckna. Allt material har vi fått i en brun papperspåse på vägen in, en studiebok med ifyllningsrader, vitamintabletter i provförpackning och beställningsblanketter. Vid slutet av varje fikapaus spelas ett speciellt, lite dramatiskt, musikstycke så vi undermedvetet vet att det ar dags att gå tillbaka till våra platser.

Målet är hundra procent hälsa och att uppnå balans via mat, tillskott och träning. Patrick Holford pratar mycket om forskning och rabblar undersökningsresultat och droppar namn. Han är kunnig och van att framträda, han syns gärna på tv. Han svarar på de flesta frågor direkt och vet nar det är dags att klippa något pucko. Han har skivit mängder med böcker och han tjänar pengar. Han kan sin sak och kan sälja den.

Publiken är mer blandad än jag trodde. Alla är inte feta och har exem. Många är unga och går nog på yoga. En kille har kampsportsbyxor och grå munkjacka. Han är snygg och gör rörelserna bra. Tanten bredvid mig verkar vig och hon berättar att hon har gått på yoga ett tag nu. Hon har köpt planschen med rörelserna vi gör och ska göra hemma. Hon äter makrobiotisk kost och mår mycket bättre nu.

Vi lär oss att sjukdom är när kroppen har överskridit sin förmaga att hantera en viss förändring. Och att man kan öka och minska kroppens förmåga att anpassa sig. Du har ansvaret för din hälsa och kan öka eller minska intaget av det som kroppen behöver eller reagerar emot med sjukdom.

Det är dag två på hälsokursen och Dublin är tyst innan 9 en söndag morgon. Yogamattorna kommer gående från olika håll och vi nickar mot varandra. På Irland pratar man med okända människor och har trevligt i köer. Man glor inte bara. Snart tränar vi plogen och saxen tillsammas och repeterar alla rörelserna från igår. Jag mår bättre idag efter sömn och en kopp kaffe vid frukost. Kaffe är riktigt riktigt onyttigt och de flesta har som mål att sluta. Jag vill ha kvar min kopp per dag.

Vi lär oss om välmående, förkylningar och inflammationer. Vi får skriva ner hur det ska kännas när vi har 100% hälsa. Patrick Holford menar att många inte vet hur det skulle kännas att må helt bra och därför aldrig vet om de är nära målet.

Lunchen är god och nyttig. Jag sitter med de två som nu är mina kurskompisar. De jag har pratat mest med. Många handlar vitaminer och ställer frågor till Patrick. Inget tillfälle att sälja böckerna förbigås. Vi lär oss om matsmältning, hudproblem och vilka sätt som är bäst att laga mat på. Mikron och stekning ar döden. Ångkokning i stekpanna är bra. Och vi ska äta mer råa grönsaker.

Mot slutet får vi ett inplastat blad med tryckta rutor. I grupper av fyra ska vi prata om våra mål och förändringsplaner. Jag ska dricka mer vatten och äta 50% grönsaker till varje måltid. Dessutom ska jag sluta helt med socker. Det är det dolda jag vill åt, synligt socker är redan borta. Vi får magneter och ska ha planen på vara kylskåp. Grupparbetet är kul. Många ska ändra allt i sina liv, fast Patrick har sagt att målen måste vara realistiska. Han menar att vi ska vara ärliga mot oss själva och göra reality checks.

Sist säger Patrick Holford att vi ska byta telefonnummer med någon, ringa om en vecka och kolla hur det går. Smart och bra. Jag ignorerar mina gruppmedlemmar och får den snygga killens nummer. Jag är ganska nöjd. Ingen av oss ska göra saxen, lien eller någon av de andra rörelserna hemma, vi har inte köpt planschen och mår ganska bra. Det visar sig att Eoin är personlig tränare. Jag tränar inte alls.

På vägen ut handlar jag fiskolja. Kromtabletterna är slut och det humörbalanserande tillskottet Mood Food är förbjudet på Irland. Det innehåller något som av de irländska myndigheterna klassas som medicin och därför behöver en dyr licens. Jag får beställa dem på internet eller köpa i Belfast. Vi pratar en stund, vi i gruppen. Alla önskar varandra lycka till.

Eoin och jag fikar efter en vecka. Vi dricker kaffe och har helt glömt bort hur farligt det är. Min yogamatta är ihoprullad. Den är grön och det kommer att dröja innan den blir utrullad igen. Kanske lika länge som till att Eoin och jag ses igen.

Duck on the roof of a museum

Tuesday in Skerries and a long walk