En kiltbekladd sackpipespelande skotte stod naturligtvis pa huvudgatan nar vi tog var forsta titt pa staden. Och battre blev det. I Glasgows vastra delar, runt universitetet, finns de gottaste kvarteren - de oslipade pubarna, arabiska kvartersaffarer och indiska restauranger.
Sa vad mer an lycka kan man kanna nar tva indier delar ut flyers for en restaurang - kladda i kilt. Nej man tar inte saker som de ar. Man drar inte bara pa sig en kilt och tror att man ar skotte. Man ar indier och anpassar den skotska nationaldrakten efter sin smak och sitt tycke. Sa tva svarta, slicka skjortor med tva enkla svarta kiltar.Ana och jag at indiskt den kvallen och pratade om energin, lyckan och styrkan med att anpassa utan att ge upp sig sjalv.
Edinburgh ar den snygga skotska staden, Glasgow ar den raa, industriella men rasande kreativa. Pa vag mot CCA - Glasgows kreativa center dar musik, utstallningar, bar och workshops mots - gick vi forbi nagra affarer och en kiltskraddare.
Igen, ta dig sjalv och den tid du lever i och lagg till det du vill fran tradition, historia och sammanhang. Eller fran andra hallet, kla dig i kostym om det kravs - men anpassa den till dig och den tid du lever i.Tillbaka i Dublin undrar jag var irlandarnas fusion kan ske, eller sker. Jag letar i turistshopen, pa marknaden, i affarerna.
Narmast kommer ett par underbyxor med Guinnesstryck.
Var tid har sina fenomen, var plats har sin sak. Jag funderar vidare och letar sa lange efter en ram till min badmatta i papper.
