Snabba anteckningar fran en tour-de-allemagne

Efter en billig flygfärd med Ryan visar det sig som vanligt att Hamburg i själva verket är en skog utanför Lübeck. Att bussen hittade ut bland villor och smågator är ett under. Närmast ett under vad det också att jag lyckades fånga bussen till Berlin som (punktligt) lämnade stationen 4 minuter efter flygbussens ankomst. Tack till välberesta svenskar som sprang före mot rätt biljettlucka.

Helt övertygad om att den är en långflygning över Atlanten tar sig bussen snabbt ut på Autobahn. Den förinspelade texten informerar oss om rökfrihet, säkerhetsbälte och att det är ABSOLUT förbjudet att ha sin handy påslagen eftersom den skulle kunna störa bussens avancerade tekniska utrustning. Det lyser blå streckade linjer i mittgången och färdkartan längst fram visar var bussen befinner sig.

Tre effektiva timmar senare, galen av tjejen framförs mobilblippande och härligt stinkande vaniljparfym efter killen bakoms spontana uppfräschning strax innan ankomst, anländer jag i Berlin.

Tyskland är verkligen ett kontrasternas land. Inte nödvändigtvis på något öst-väst-sätt, utan något helt annat. På varenda Hauptbanhof finns det synbara knarket, unga människor med militärbyxor, hundar, öl och sår i ansiktet. Vill jag köpa en använd tågbiljett den räcker faktiskt hela dagen. Nej tack. Inte växla sedlar mot mynt heller. Inte idag. Ingen annan vill heller. Samtidigt väktarstaten där alla väntar på grön gubbe och det kan kosta böter om man går mot röd. Och landet med de smygande civilklädda t-banekontrollanterna som försöker se vanliga ut när de går på och när dörrarna stängs blåser upp sig och sträcker fram id-kortet.

I Berlins östra delar frodas den personliga kulturen med teater, poesi, klubb och butiker. Det finns massor med små klädesmärken med tillhörande fester och klubbar. Tjejen i designbutiken free spirit förklarar -å den här är gjord av två killar, de är liksom lite kända här i Prenzlauerberg och de liksom kom på det här med tryck över sömmarna och sen har dom fester ibland och så blev festerna så roliga så de bestämde sig för att göra fler tröjor... och så vidare. Samtidigt frodas den (enligt mig) tveksamma businessen att sälja nytryckta DDR-väskor och tröjor (tillhör samma diskussionsområde som CCCP-tröjor och militärmönster som mode). Men använd då grafiken och skriv något annat.

Det händer massor i de här kvarteren och då är det klart att saker försvinner... men Dreyfus! Mitt älskligscafé på Wörtherstrasse är borta. Nu heter stället rosenblomster eller något annat smaklöst och charmen är som bortblåst. Men, skam åt den som bakåtsträvar, jag går in. Menyn är densamma! Frukostar från hela världen. Strunt i menyn, jag vill ha grekisk joghurt med honung, liten brödkorg och milchkaffee. Lika gudomligt gott som vanligt men joghurten serverad i ett snirkligt cup-glas, det skulle mannen med läderbyxorna aldrig ha gjort...

Litteraturen. Nu skildrar man sin barndom i DDR. Första utlandsresan och drömmen om en tröja med reklam (eller märke som vi skulle säga, skillnaden kanske är hårfin). Eller så skriver man om Berlin idag. Som Wladimir Kaminer i Russendisko där han skildrar livet för Berlins ryska befolkning, eller en rad korta chat-namn (Ahne, Tube, Hennig och Spider) som publicerar utdrag från sina livsdiskussioner på nätet i boken Die Surfpoeten.
En dag åt jag lunch med min vän Carsten och hans ingenjörskollegor på mitt livs första stå-restaurang. Alltså en och annan måltid har man kanske ätit stående, men det här var liksom en riktig restaurang, fast man stod upp. Väldigt trevligt faktiskt! Så till den ena kollegans allt mer djupgående beskrivningar av en utställning som var så vulgär att han undrade hur folk kunde gå dit med sina barn för den innehöll bilder där liksom blod och kött och... åt vi riktig tysk mat av kött och brysselkål.

Och så några korta ord om fortsättningen. Jag lämnade Berlin med high-tech-bussen och tog mig norrut via Hamburg till Bremen. Staden med stadsmusikanterna och staden där de med kort kan ta med någon gratis på spårvagnen efter klockan 19. Så mysig och så charmig! En äkta julmarknad med glühwein och söta mandlar. Anledningen till mitt besök i den här helt otippade staden var min bulgariska väninna Savina. Hon gör karriär och därför har hamnat i Bremen. Vi catchade up och pratade roliga minnen. Åtta år sedan sist, i Hamburg - hon pluggade och jag sommarjobbade (i en reception: CeWe-Color in Hamburg, Guten Tag!).

Tillbaka igen, samma extremt sympatiska svenskar på planet hem som på planet dit, bussen ut till skogen och en snabb flygtur norrut - till en annan skog.