Sista brevet från Belgrad

Kära vänner!
En sista hälsning från Serbien, fast jag fysiskt redan är hemma igen efter ännu en evighetslång bussfärd.

I vilket fall som helst, efter musikfestival och annati Novi Sad kom vi tillbaka till Belgrad. För att ganska snart åka vidare till Vinca - en arkeologisk utgrävningsplats vid Donau. Där bodde vi i små stugor och fick höra fantastiska föreläsningar om förhistoriens leverne och meningen med att försöka ta reda på mer. Och jag som trodde arkeologer bara karvadei jorden... Den unge, koole och (för arkeologi) passionerade Petja öppnade allas våra ögon och diskussionerna fortsatte långt in på natten.

Vistelsen i Vinca var sponsrad av Yugoslavian Airlines (JAT) och vi fick en påse med smörgås, frukt, chokladbit och en burk Coca-Cola morgon, middag och kväll. Jag var beredd att äta gräs till slut.

Vi väntade tills soporna från restaurangen bredvid hade flutit förbi och badade och dök i Donau igen. Varmt och smutsigt, men med en obeskrivlig charm. Vi festade och berättade om våra länder. I Serbien är Sverige är känt för 'Svedski aktion' (porrfilm), som ingen påstår sig ha sett men alla vet att stjärnorna heter Inga och Ingrid... Spanjorerna sjöng, dansade och lärde alla årets macarena-dans (Asereje med 'ketchup').

Tillbaka i Belgrad fick vi obeskrivligt mycket sightseeing av den obeskrivligt kunnige (etc) Dulovic. Vi har sett varenda hörn av staden. Besöket på radiostationen B92, som stod för mycket av det ihärdiga motståndet mot Milosevic, kommer jag sent att glömma. Deras chef Sasha gav oss på kort tid en inblick i vad mod och kreativitet i kombination kan åstadkomma. Fascinerande och värt en blick: b92.net

Själva sommar-unit kom till sitt slut och folk började droppa av. Kvar var jag, spanjoren Jésus och grekiskan Hara (som får svaga ben av Bergman). Vi hade något av en politisk dag. Först besökte vi den forne jugoslaviske presidenten Titos grav, som nu är ett museum. Han var älskad av folket och fungerade som en stark sammanhållande kraft för Jugoslavien. Bredvid hade man sparat bombdelar som hamnat där när Natobombade Milosevic' hus (fd Titos residens). Huset är totalförstört och dolt bakom murar, bitterheten är stor. Inte långt därifrån hade paramilitär-ledaren Arkan sitt hus. Han som hade sin egen armé av 'Tigrar' och en döskalle fram på bilen under kriget i Bosnien, kända för grövsta sortens våld. Arkan sköts till d för några år sedan, men verksamhet pågår fortfarande i huset -exakt vad vill jag inte veta. Vakter sa till oss att stoppa undan kamerorna annars skulle de ta filmen. Synd för dem att vi redan hade fotat på distans. Värt att nämna är också att Jugoslaviens populäraste stjärna just nu är Arkans änka Ceca (Tsetsa). Hon fyller stadion efter stadion med sin jugoslaviska pop. Spanjorens nyfunna (lokala) vänner gav oss senare en obeskrivlig ny vinkel på Belgrads uteliv. Först måste man gå på café/bar för att synas, for att senare gå vidare på klubb. Sagt och gjort...

Och nu är jag här hemma igen. Trött, men lycklig av alla nya vinklar, människor och erfarenheter.