Pa besok i teknik-kungariket

Terve,
Tog baten over for nagra dagar i Helsingfors. Baten var tom, i princip, sa nar som pa ryssarna som levde rovare utanfor min hytt. Nere, dar, langst ner.

Meri Christmas star det pa reklamskyltar for farjorna over hela stan. Lange tror jag det ar finsk uttals-ironi och ar fetimpad av sjalvdistansen. -Det ar ett sprakspel, sager min van Tomi med sin finskt svenska logik. Jag jublar over det fantastiska nyuppfunna ordet och vantar pa fortsattningen. -Jo, meri betyder sjo forklarar han. Ja lite roligt kanske. Jag har tittat pa stan, irrat pa Stockmann (finare an NK), fikat pa Cafe Kafka pa Svenska Teatern och letat finsk eller finlandssvensk litteratur pa svenska. Det senare utan framgang. Priset tog den hjalpsamma tjejen pa Finlands motsvarighet till PocketShop som foreslog en roman av Ulf Lundell. Jag log, tackade och gick. -Han ar svensk va, sa hon efter mig. Jo. Jag nickade svagt.

Helsingfors har fler cafeer av den gamla fina sorten, dar damer ater rakmackor med kniv och gaffel. Men de nya kommer starkt. De har ofta apelsin pa mackorna, med varierande framgang. I min senaste, en grillad panini med kyckling, vad det persika. Gudomligt gott, vad man an ma tro. Pa Cafe Strindberg (dar har mackorna blodapelsin, inte gott) under min forsta timme i staden sag jag en finsk sapaskadis. Eller jag fick honom utpekad for mig. Sot med fin hy och gulliga ogon. Stort leende. Sag honom igen pa kvallen, den har gangen pa tv. Da var kandisskapet fullbordat. Dittills hade han varit en kille, vem som helst med slat hy, pa stan.

Finland ar super-hightech, overallt kan man maila och surfa. Ett web-kungarike i tekniklandskap. Favoritstallet ar Glaspalatset, en slags multimediacentral med datorer overallt (i cafeborden) och print-on-demand bokhandel (tryck upp en svartillganglig bok i ett ex), plus lite affarer. Inte dalig heller ar den svenska info-centralen Luckan (dar man aven kan maila). Pa luckan hittade jag biljetter till Klockriketeatern. Dit ska jag ikvall.