Tbilisi, juli 2000

Det har ar landet dar saker bara hander. Vart man an vander sig star ett dukat bord med allt ni kan tanka er. Det har ar ocksa landet dar mama betyder pappa och sallad heter komposti. Vi ar en liten grupp manniskor som intensivt matas med sprak och kultur, de flesta ar lingvister eller historiker som forskar i nagon liten marklig del av den Georgiska historien. Typ romerska influenser i vastra Georgien under forsta halvan av 500-talet (Ian med nasal Cambridge-dialekt - samma Ian som kraktes [pa mig for all del] i bussen hem efter en georgisk middag). Dessutom har vi en japansk mormon, en fransk lyxhustru, en gammal BBC-rav och hobbylingvist, en engelsk revisor, en belgisk liturgi-forskare och en amerikanska. Och sa jag och Johanna da.

Pa helgerna ar det utflykter, manga kyrkor blir det. Helst ska vi nog se alla. Behover jag beskriva synen nar Johanna och jag star en bit fran gruppen och beundrar en Sovjetisk fuktmatare medan guiden beskriver uraldriga krukbitar. Forra helgens utflykt gick till ett kloster insprangt i berget -oandligt vackert och fascinerande. Vi hade poliseskort dit och hem (av en anledning jag fortfarande undrar over) och hade vattenkrig med den 55-ariga eskorterande polisen (han borjade!). Lokala politiker tog emot oss langs vagen och tank er att nagonstans i vastra Georgien gar det (efter overtygande forklaringar om turbringande effekter) runt en kommunfullmaktige med en svensk 50-oring i skon. Maten ar fantastisk, alltid av smorgasbordstyp och nar man just ar matt kommer nya ratter pa bordet. De har en traditionell kultur att skala for allt, i en sarskild ordning. Kvinnor far inte sta upp och inte ta initiativ till skalar, men det ar av respekt har vi fatt forklarat for oss nar vi svenskt snaste och snorpte pa munnen. Dricka far vi for all del, helst ska man svepa hela glas vin och kyssa pa kinden. Aven om maten ar god sa har de en marklig vana att inkludera fett-klumpar och benpipor och garna fiskhuvuden i ratterna.

I kvall ska vi ta en drink med fransyskan och hennes pojkar (en bunt unga georgiska pojkar som ser till att hon inte har trakigt nar hennes man ar ivag och jobbar - helt sant!). Annars har vi i var jakt pa den lokala upplevelsen hamnat pa irlandska pubar (dar bartendern har Tbilisiexpat.com t-shirts), suckat och gatt vidare. Var bostad ar dock en helt underbar lokalupplevelse! Ett shavigt studentrum med kallvatten, djur och ett helt hus med pakistanska studenter och flyktingar fran utbrytarrepubliken Abchasien.