Dripp dropp rakt in i armen - vykort fran Kirgisistan

Osh, Juli 2000

Den standiga jakten pa den lokala upplevelsen har nu tagit oss till hoga berg, vackra sjoar, deprimerande stader. Haromdagen akte vi till Batken, en stad i vaster dar Wahabbis korsade gransen fran Tadjikistan forra aret, tog gisslan och stred med nagra byar. De vill skapa en korridor fran Tadjikistan till Uzbekistan, ett steg i skapandet av en islamisk stat(?) i Ferghana dalen. Nu ar Batken bara en deprimerad stad med stark militar narvaro. Fattigdomen ar utbredd.

Vagen dit var spannande, vi var tvungna att ta en omvag kring uzbekiska enklaver och kora pa sandiga vagar langs gransen. Jakten pa lokala upplevelser tog sig en nagot absurd vandning och forde mig efter hemkomsten direkt till ambulanscentralen (=akuten). Bleckfat, aluminiumstallningar, fantastiska sjukskoterskemossor. Babushkornas forolampade, grymtande svar nar vi fragade om nalarna verkligen var sterila. Sa lite dropp och tabletter senare, lycklig over erfarenheten, star jag pa benen igen. De basta var nar doktorn fragade vad jag hade atit, jag raknade upp, han stannade mig vid olen och fragade "Varifran?" (Uppenbarligen menandes fran flaska eller kran) och nagon svarar "Uzbekistan". De ville inte sluta skratta. Extra roligt blir det om man kanner till den lite spanda stamningen (efter diverse granskonflikter) landerna emellan.

Sa ar det snart dags att aka vidare, ska man ta med sig nagot harifran sa ardet generositeten, att alltid dela med sig om man har. Men ocksa att vaga ta for sig.