Det har ar landet dar saker bara hander. Vart man an vander sig star ett dukat bord med allt ni kan tanka er. Det har ar ocksa landet dar mama betyder pappa och sallad heter komposti. Vi ar en liten grupp manniskor som intensivt matas med sprak och kultur, de flesta ar lingvister eller historiker som forskar i nagon liten marklig del av den Georgiska historien. Typ romerska influenser i vastra Georgien under forsta halvan av 500-talet (Ian med nasal Cambridge-dialekt - samma Ian som kraktes [pa mig for all del] i bussen hem efter en georgisk middag). Dessutom har vi en japansk mormon, en fransk lyxhustru, en gammal BBC-rav och hobbylingvist, en engelsk revisor, en belgisk liturgi-forskare och en amerikanska. Och sa jag och Johanna da.
Pa helgerna ar det utflykter, manga kyrkor blir det. Helst ska vi nog se alla. Behover jag beskriva synen nar Johanna och jag star en bit fran gruppen och beundrar en Sovjetisk fuktmatare medan guiden beskriver uraldriga krukbitar. Forra helgens utflykt gick till ett kloster insprangt i berget -oandligt vackert och fascinerande. Vi hade poliseskort dit och hem (av en anledning jag fortfarande undrar over) och hade vattenkrig med den 55-ariga eskorterande polisen (han borjade!). Lokala politiker tog emot oss langs vagen och tank er att nagonstans i vastra Georgien gar det (efter overtygande forklaringar om turbringande effekter) runt en kommunfullmaktige med en svensk 50-oring i skon. Maten ar fantastisk, alltid av smorgasbordstyp och nar man just ar matt kommer nya ratter pa bordet. De har en traditionell kultur att skala for allt, i en sarskild ordning. Kvinnor far inte sta upp och inte ta initiativ till skalar, men det ar av respekt har vi fatt forklarat for oss nar vi svenskt snaste och snorpte pa munnen. Dricka far vi for all del, helst ska man svepa hela glas vin och kyssa pa kinden. Aven om maten ar god sa har de en marklig vana att inkludera fett-klumpar och benpipor och garna fiskhuvuden i ratterna.
I kvall ska vi ta en drink med fransyskan och hennes pojkar (en bunt unga georgiska pojkar som ser till att hon inte har trakigt nar hennes man ar ivag och jobbar - helt sant!). Annars har vi i var jakt pa den lokala upplevelsen hamnat pa irlandska pubar (dar bartendern har Tbilisiexpat.com t-shirts), suckat och gatt vidare. Var bostad ar dock en helt underbar lokalupplevelse! Ett shavigt studentrum med kallvatten, djur och ett helt hus med pakistanska studenter och flyktingar fran utbrytarrepubliken Abchasien.
Wednesday, July 19, 2000
Saturday, July 01, 2000
Dripp dropp rakt in i armen - vykort fran Kirgisistan
Osh, Juli 2000
Den standiga jakten pa den lokala upplevelsen har nu tagit oss till hoga berg, vackra sjoar, deprimerande stader. Haromdagen akte vi till Batken, en stad i vaster dar Wahabbis korsade gransen fran Tadjikistan forra aret, tog gisslan och stred med nagra byar. De vill skapa en korridor fran Tadjikistan till Uzbekistan, ett steg i skapandet av en islamisk stat(?) i Ferghana dalen. Nu ar Batken bara en deprimerad stad med stark militar narvaro. Fattigdomen ar utbredd.
Vagen dit var spannande, vi var tvungna att ta en omvag kring uzbekiska enklaver och kora pa sandiga vagar langs gransen. Jakten pa lokala upplevelser tog sig en nagot absurd vandning och forde mig efter hemkomsten direkt till ambulanscentralen (=akuten). Bleckfat, aluminiumstallningar, fantastiska sjukskoterskemossor. Babushkornas forolampade, grymtande svar nar vi fragade om nalarna verkligen var sterila. Sa lite dropp och tabletter senare, lycklig over erfarenheten, star jag pa benen igen. De basta var nar doktorn fragade vad jag hade atit, jag raknade upp, han stannade mig vid olen och fragade "Varifran?" (Uppenbarligen menandes fran flaska eller kran) och nagon svarar "Uzbekistan". De ville inte sluta skratta. Extra roligt blir det om man kanner till den lite spanda stamningen (efter diverse granskonflikter) landerna emellan.
Sa ar det snart dags att aka vidare, ska man ta med sig nagot harifran sa ardet generositeten, att alltid dela med sig om man har. Men ocksa att vaga ta for sig.
Den standiga jakten pa den lokala upplevelsen har nu tagit oss till hoga berg, vackra sjoar, deprimerande stader. Haromdagen akte vi till Batken, en stad i vaster dar Wahabbis korsade gransen fran Tadjikistan forra aret, tog gisslan och stred med nagra byar. De vill skapa en korridor fran Tadjikistan till Uzbekistan, ett steg i skapandet av en islamisk stat(?) i Ferghana dalen. Nu ar Batken bara en deprimerad stad med stark militar narvaro. Fattigdomen ar utbredd.
Vagen dit var spannande, vi var tvungna att ta en omvag kring uzbekiska enklaver och kora pa sandiga vagar langs gransen. Jakten pa lokala upplevelser tog sig en nagot absurd vandning och forde mig efter hemkomsten direkt till ambulanscentralen (=akuten). Bleckfat, aluminiumstallningar, fantastiska sjukskoterskemossor. Babushkornas forolampade, grymtande svar nar vi fragade om nalarna verkligen var sterila. Sa lite dropp och tabletter senare, lycklig over erfarenheten, star jag pa benen igen. De basta var nar doktorn fragade vad jag hade atit, jag raknade upp, han stannade mig vid olen och fragade "Varifran?" (Uppenbarligen menandes fran flaska eller kran) och nagon svarar "Uzbekistan". De ville inte sluta skratta. Extra roligt blir det om man kanner till den lite spanda stamningen (efter diverse granskonflikter) landerna emellan.
Sa ar det snart dags att aka vidare, ska man ta med sig nagot harifran sa ardet generositeten, att alltid dela med sig om man har. Men ocksa att vaga ta for sig.
Tuesday, June 27, 2000
Fem man i lustiga hattar
Har kommer ett vykort fran Osh i sodra Kirgisistan. Det fanns ett slags vykort pa posten, men det har tagit slut nu. Har ar varmt och vackert, kvinnorna har fargglada sjalar och mannen lustiga hattar - en fyrkantig om du ar uzbek ochen hog vit om du ar kirgis.
Osh ar en multikulturell stad/by med uzbeker, kirgiser, tadzjiker, ryssar och folk fran vastra Kina. Vi bor 11 pers i ett stort hus, nastan som Real World - alla roller finns: Tatuerade killen fran Carlifornien, Mystiska kazakiskan, den vilda (gifta) kirgisiskan, ilskna polskan med barnet osv. Men det ar fantastiskt kul! Naturen ar vacker och manniskorna mycket vanliga. Man kan sitta i parken och dricka te - och alltid ar det nagon som fragar varifran man kommer.
Haromdagen akte vi upp i bergen, galloperade pa hastar over kullarna och pratade med lokalbefolkningen. De bjod pa koumis (alkoholiserad hastmjolk som vi nu dricker jamt, utom Leyla som blev sjuk och lag i sangen i tre dagar...) och visade sina talt. De ar halvars-nomader som bor i byn pa vintern och i bergen pa sommaren. Igar klattrade vi upp pa Salomonberget, muslimernas heliga berg och skulle se solnedgangen, men molnen skymde. Vi forsoker snart igen.
Sjalva universitetet ar lite si och sa - ibland ar det med tolk, ibland 50 grader i klassrummet, ibland installt. Centralasiatiska forelasare ar just forelasare for de laser fran ett papper. Men attans sa intressant att hora historien fran deras hall, speciellt fran den extremt vast-skeptiskte kulturprofessorn!
Vi ater mest frukt och brod varje dag, ett kilo aprikoser kostar en krona, korsbar fyra. Vill man aka nagonstans fangar man bara nagon gubbe i bil och betalar en spann eller tva. Manga ar fattiga, men det finns inga tiggare och ingen rycker vaskor ens pa marknaden. Aven om Kirgisistan sags vara endemokratisk oas har i omradet sa ar det inte det minsta demokratiskt.
Portratt och citat av presidenten Askar Akaev finns overallt har i stan och systemet ar forstort av mutor och maktgalningar. Varje student pa universtietet har mutat rektorn for att fa komma in och fa bra resultat, om inte hander det konstiga saker med dina tentor. Flera ganger har vi sett hur bilar som stoppas lamnar over en sedel till polisen genom ett diskret handslag.
Det ar ett fantastiskt stalle det har, man kan aka skidor eller bada, vandra i bergen eller handla pa marknaden. Ibland hopplost ociviliserat, men for det mesta bara skont.
Osh ar en multikulturell stad/by med uzbeker, kirgiser, tadzjiker, ryssar och folk fran vastra Kina. Vi bor 11 pers i ett stort hus, nastan som Real World - alla roller finns: Tatuerade killen fran Carlifornien, Mystiska kazakiskan, den vilda (gifta) kirgisiskan, ilskna polskan med barnet osv. Men det ar fantastiskt kul! Naturen ar vacker och manniskorna mycket vanliga. Man kan sitta i parken och dricka te - och alltid ar det nagon som fragar varifran man kommer.
Haromdagen akte vi upp i bergen, galloperade pa hastar over kullarna och pratade med lokalbefolkningen. De bjod pa koumis (alkoholiserad hastmjolk som vi nu dricker jamt, utom Leyla som blev sjuk och lag i sangen i tre dagar...) och visade sina talt. De ar halvars-nomader som bor i byn pa vintern och i bergen pa sommaren. Igar klattrade vi upp pa Salomonberget, muslimernas heliga berg och skulle se solnedgangen, men molnen skymde. Vi forsoker snart igen.
Sjalva universitetet ar lite si och sa - ibland ar det med tolk, ibland 50 grader i klassrummet, ibland installt. Centralasiatiska forelasare ar just forelasare for de laser fran ett papper. Men attans sa intressant att hora historien fran deras hall, speciellt fran den extremt vast-skeptiskte kulturprofessorn!
Vi ater mest frukt och brod varje dag, ett kilo aprikoser kostar en krona, korsbar fyra. Vill man aka nagonstans fangar man bara nagon gubbe i bil och betalar en spann eller tva. Manga ar fattiga, men det finns inga tiggare och ingen rycker vaskor ens pa marknaden. Aven om Kirgisistan sags vara endemokratisk oas har i omradet sa ar det inte det minsta demokratiskt.
Portratt och citat av presidenten Askar Akaev finns overallt har i stan och systemet ar forstort av mutor och maktgalningar. Varje student pa universtietet har mutat rektorn for att fa komma in och fa bra resultat, om inte hander det konstiga saker med dina tentor. Flera ganger har vi sett hur bilar som stoppas lamnar over en sedel till polisen genom ett diskret handslag.
Det ar ett fantastiskt stalle det har, man kan aka skidor eller bada, vandra i bergen eller handla pa marknaden. Ibland hopplost ociviliserat, men for det mesta bara skont.
Subscribe to:
Posts (Atom)
